Ett steg mot demokratisering av konsolerna

Tänkte ta upp tråden från senaste inlägget gällande The Long Tail teorin, där jag pratade om att konsolerna skulle behövas demokratiseras. Med detta menar jag att öppna dem mera och göra det enklare att utveckla spel. Idag kostar det mycket, både SDK-kit och royalties, men det krävs även tillstånd att utveckla och få spelen godkända för release. Datorn har alltid haft den fördelen, då det inte har krävts mycket för att utveckla spel eller modda befintliga spel. Microsoft var först ut med att släppa XNA, som lät ”vem som helst” få utveckla spel till Xbox 360. Det krävs fortfarande kunskaper inom desgin och programmering för att utveckla men detta öppnade upp för alla som äger en Xbox 360 att börja utveckla spel. Jag har inte hittat något om hur de får distribuera de hemma gjorda spelen genom Microsofts nätverk. Nyligen tillkännagav Nintendo (1)(2)(3) att de kommer släppa ett utvecklingskit för att utveckla stora och små spel till Wii. Sedan ska dessa kunna säljas och distribueras genom Wiis köpkanal över Internet. Även här så har jag inte sett eller hört något om vilka som får distribuera eller vad utvecklingskitet kommer kosta, men det är enligt mig i alla fall ett steg i rätt riktning. Jag tror att fortfarande vill konsoltillverkarna ha kontrollen över de spel som säljs och distribueras till deras konsol, i alla fall som går genom deras nätverk. Men Nintendo visar ändå att det tar in det rätta tänket, för detta öppnar för att fler spel kommer skapas, även fast det är mindre. Men nu kan vi verkligen börja prata om en ordentlig Long Tail för Wiin, då spelutbudet för tillfället är ganska klent, så kommer det nog att explodera nu. Med både hits och flopps, men det viktigaste är att fler får tillgång att utveckla och distribuera sina spel, oavsett hur bra eller dåliga de är. Framförallt att det blir fler spel och mer nischade som blir enklare att finna för spelarna. Sen så får spelarna bestämma vad som är bra eller inte, hoppas jag i alla fall. Nu är det bara att vänta och se om Sony kommer med ett liknande tänk. De har pratat en del om LittleBig Planet, men det är fortfarande begränsat.

Och som jag sagt tidigare, så tror jag att mindre enklare spel kommer bli en otroligt lukrativ och viktig marknad framöver, för att jämna ut monopolet på storbudget, episka spel. Samt att jag tror det är ett viktigt steg mot en demokratisering av konsolerna, där spelarna och utvecklarna får mer makt än konsoltillverkarna.

The Long Tail och Merchant of Cool

Nu var det längesen jag skrev här, men det har varit fullt upp både på jobbet, men sen har jag även varit iväg en vecka på semester på Hultsfredfestivalen. Så hoppas få lite bättre tid att skriva framöver.

Just nu håller jag på och läser och mycket spännande bok som heter The Long Tail, som handlar om en ny from av marknadsteori med samma namn. Den bygger på att nya medier, framförallt internet, har öppnat upp för större utbud och tillgång till produkter t ex musik. Detta kommer leda till att den lilla delen ”hits” som står för den mesta försäljningen kommer minska, då nischer kommer öka och bli (är) viktigare framöver. Den stora skaran som säljer mindre än hitsen, säljer tillsammans lika mycket om inte mer. Framförallt så ökar möjligheterna att hitta de nischade produkterna.

Såg för 3:e gången en favorit dokumentären ikväll. Även om den har några år på nacken så är den helt klart intressant idag. Merchant of Cool, som jag blev tipsad om av min universitetslärare. Den handlar om något som kallas Coolhunting, vilket bygger på att hitta vad ungdomar anser är coolt. Ungdomar som är en av de framtida(även nutida) viktigaste målgrupperna. Att hitta trender och förstå ungdomarnas språk för att kunna hitta de rätta orden för att nå dem med märken och budskap. En del handlar om att när något som anses är coolt av ungdomarna, börjar användas och blir ”kommersiellt”, så försvinner coolfaktorn från det fenomenet eller märket. Ska man följa The Long Tail teorin och även en del de tar upp i Merchant of Cool, så finns det ett stort behov att hitta sin nisch som inte är kommersiell utan som speglar en som person, men inte är som alla andra. Detta minns jag sen många år, då modetrenden som var inne då var att man inte skulle vara som alla andra, vilket blir lite motsägelsefullt, men det stämmer här med. Så fort det blir kommersialiserat tappar den det ”speciella” som gjorde det annorlunda. Det kommer ju alltid finnas de som vill ha ”hitsen” och nöjer sig där. Men internet är ett helt nytt redskap för att kunna upptäcka ny musik, film och spel som vi innan nog aldrig skulle hört talas om så vida man inte vet exakt hur man hittar det. I Merchant of cool gjordes marknadsundersökningar genom att finna trendsättarna och fältundersökningar för att fråga ungdomar vad som är coolt. Idag många år senare då internet vuxit sig ännu större har communities och bloggar blivit bättre verktyg, då det ganska enkelt går att gå in och scana av nya trender och hitta ledarna eller trendsättarna. Även om marknadsföring har blivit svårare då det gäller att nå ut med sitt budskap, så har verktygen för att göra marknadsundersökningar blir fler, lättillgängligare och mer avancerade.

Det jag tror man måste tänka på när man pratar om när det kommer till Coolhunting och vad som är coolt, är utifrån vilken målgrupp man riktar sig till. Något som även det blir svårare då med fler nischer, kan det nog bli svårare att ”pinpointa” den exakta målgruppen med referenser, språk och trender inom målgruppen.

Sen om man ska titta på The Long Tail teorin kopplat till spelbranschen, så tror jag att spelbranschen är för ung för att detta ska gälla rakt av. Det börjar sakta men säkert, men är inte riktigt där än, och kommer nog inte gälla för ett par år i alla fall. Spelen började skapas av spelarna själva, och nästa steg var hela mod communityn, som nu börjar sakta men säkert komma till konsolerna, men har en bra bit kvar. Spelbranschen är fortfarande mycket beroende av hitsen, men mindre spel får ju mer och mer uppmärksamhet som flOw och Calling all Cars. Mindre billigare spel, men som är mer tillgängliga och mindre riskprojekt än större produktioner. Detta tror jag kommer explodera ordentligt då fler och fler casual gamers eller nongamer får upp ögonen för spel. Tjejen tror jag man kan nå ganska enkelt genom att uppfylla fyra kriterier:
- Enkelt kontroll + gameplay
- Låg kostnad
- Lätttillgängligt
- Något de kan relatera till
Singstar, Buzz och Guitar Hero har lyckats bra med detta enligt mig i detta. Sällskapsspel har varit populära hur länge som helst, och dator och tv-spel känns som den naturliga utvecklingen av detta. Något Nintendo Wii även visar på. Men spelbranschen blir mer populär, inte bara att jobba inom, utan får även mer publicitet i press och media. Jag tror att utbudet på casual games naturligt kommer öka i samma anda som The Long Tail, att utbudet av nischade spel och genres kommer öka, men tror inte branschen är där riktigt än.