För liten målgruppssegmentering

Har länge gått och funderat kring det här med målgrupper inom spelbranschen och hur man definierar och pratar om dem, än mer intressant, hur man marknadsför sig till dem. Det är inte en helt lätt fråga besvara, och det verkar som att det är många delade meningar. Ämnet verkar ha diskuterats en heldel ute på nätet i forum och bloggar, utan något direkt slutresultat. Diskuterade detta med Magnus för några veckor sen, och bara där visade det sig hur vi tänkte annorlunda kring de två målgrupperna som finns, ”Hardcore gamers” och ”Casual gamers”. Bland annat kan ja tycka att de en för liten uppdelning, att det skulle vara bra med lite flera alternativ. En jämförelse med turismindustrin, där Visit Sweden har gjort en uppdelning och definiering av olika grupper beroende på många faktorer. Här finner vi t ex WHOP (Wealthy Healthy Older People), DINK (Double Income No Kids) och Active Familiy m fl. Denna segmentering gör det enklare för marknadsförare att veta hur och vad de ska kommunicera till dessa. Och om sen ser på spelbranschens uppdelning är skillnaderna hur man kommunicerar till de två målgrupperna väldigt skilda anser jag. Referensramarna och förkunskapen är så otroligt olika. Sen uppstår ju frågan i vilket fack man placerar in sig i. Jag ser mig inte som någon av de två som finns, utan snarare en mix, men återigen så handlar de om vad som symboliserar målgrupperna.

Min tanke på vad som skiljer de två grupperna åt är hur stort engagemang man lägger på spel. En hardcore gamer lägger mycket tid och energi för hela mediet, undersöker mycket kring spelen och diskuterar dem i olika forum. En casual gamer lägger inte lika mycket tid eller energi, men det säger inte att de inte spelar mindre för det. Det är inte heller knytet till speciella typer av spel eller genres. Ett intressant blogg inlägg kring detta finns att läsa på Zen of Design. Skillnaden är viktig att veta för att kunna planera hur man ska marknadsföra spelen till de båda målgrupperna. Vilken typ av information målgrupperna behöver för ett köpbeslut tror jag varierar. Hardcore gamers lägger mycket tid på att undersöka och läsa om spelen, långt innan det släpps eller när recensioner släpps och bestämmer sig nog tidigt om de ska köpa spelet eller inte. Casual gamers undersöker inte lika mycket innan spelet släpps och behöver nog mindre information än hardcore för ett köp. De är nog mer intresserade av spel som ligger högt på topplistorna och som exponeras mycket i butiker.

Spelbranschen förändras och har utvecklats otroligt snabbt. Den omsätter väldigt mycket pengar, men det är väldigt få spel som säljer tillräkligt bra. Att idag utveckla spel som enbart inriktar sig till hardcore gamers är väldigt riskfyllt. Framförallt de som köper spel ser annorlunda ut idag än tidigare, något Scott Steinberg tar upp i sin bok Videogame Marketing & PR. Den största gruppen som handlar spel, och har ekonomin till det, har inte alltför mycket tid att spela. Utifrån denna förändring behöver man nog tänka i nya tankar för utvecklingen av spel och hur man kommunicerar spelen till målgrupperna.

Det knepiga är att helst ska man inte prata om att skapa spel för den ena eller andra målgruppen, utan att bra spel ska vara intressant för båda. Sen att hitta balansen mellan de båda. Spelutvecklarna är generellt sett hardcore gamers, och vill skapa spel som de skulle vilja spela. Det svåraste är att låta utvecklarna få utvecklas och ha en artistisk frihet, men utan att göra spel för snäva och bara tilltalande för ett litet segment. Och som i alla branscher så handlar det om att at the end of the day, make money! Gränserna mellan de två befintliga målgrupperna blir mindre och mindre, men det är inte något negativt. Utan jag tror att detta kommer bidra till att det blir en tydligare och utbredd uppdelning. Vad allt handlar om i slutändan är att marknadsföra spel med rätt information och kanal till rätt målgrupp, och nå så många som möjligt.

Länge sedan… + Nordic Games

Urs det var för länge sen jag fick tid att sätta mig ner och skriva. Mycket på jobbet plus påsken som var full med aktiviteter, vilket var trevligt ändå. Har massa intressanta tankar och frågeställningar jag vill diskutera, saknar nästan någon att diskutera allt i verkligheten med. När saker lugnar ner sig ska jag sätta mig och ta tag i att printa ner tankarna.

Det roligaste på ett bra tag är att jag nu är bokad till Nordic Games i Malmö 15-16 Maj! Ska ner och representera ExMS samt försöka skapa lite bra kontakter för egen del. Försöka känna av så mycket som möjligt de senaste trenderna och få lite mer insikt. Något jag verkligen ser fram emot. Har säkert ännu mer spännande tankar efter det.

Har fortsatt arbeta på min andra sida, Soulvision.se. Ett bra tag sen sist men har som sagt en del att göra, spel , böcker, jobb och det sociala.
Även dags för mig att börja söka nytt jobb nu. Det jag har på Turistföreningen är slut i oktober. Har en lång lista på företag jag ska söka till. Men tid till det ska man hitta också.

Social Gaming och tillgänglighet

I en nyhetsartikel på Hype.se, tas spelbranschens ställning bland underhållningsindustrin upp. Branschen växer mer och mer, någon vi redan visste sen länge. Men det intressanta tycker jag är anledningarna till ATT den växer. Mycket så som jag förstått det, är på grund av nya kundgrupper som fått upp ögonen för spel, och acceptansen ökar allt mer.

Shigeru Miyamotos keynote på GDC 2007, tog b la upp den förändrade bilden av de som spelar data- och tv-spel. Förr, och fortfarande i stor utsträckning idag, var bilden unga killar som satt i sina mörka källare och spelade. Idag, berorende på spel, ser bilden helt annorlunda ut. Spel har blivit mer accepterat och framförallt fått stort genomslag som ett socialt fenomen. Med höga försäljningssiffror för sociala spel som t ex Guitar Hero och Singstar bekräftas denna trend. Kan bara göra en liten personlig reflektion genom att titta på de tre senaste förfesterna jag varit på, där det genomgående temat har varit närvarandet och spelandet av tv-spel däribland de ovan nämnda plus Buzz Music Quiz. Även framgången med Nintendo Wii, mycket för enkelheten att kunna spela flera spelare samtidigt på samma plats, visar på utvecklingen för social gaming.

Detta tror jag är ett starkt argument varför även tjejer tycker det är mer accepterat med spel, när det görs i ett socialt sammanhang, på samma sätt som traditionella sällskapsspel. Man spelar det tillsammans. Även tillgängligheten här tror jag spelar en viktig roll. Sonys Playstation 2 är den konsol som har störst marknadsandelar trots den nya generationens konsoler som släppts. Mängden på markanden samt att priset för att köpa en ny idag är relativt lågt och utbudet på sociala spel gör att den blir tilltalande för tjejer. Nu ska jag inte generalisera, men jag tror som regel så har inte tjejer intresset eller engagemanget att lägga ner mycket energi eller pengar på spel, utan vill att de ska vara enkelt, billigt och tillgängligt. Detta kan vara en förklaring till varför casual webbbaserade små fikarastspel har fått bra genomslag bland tjejer. Man kan spekulera kring Nintendos val att inte satsa på tunggrafik eller processor kraft i sin senaste spelmaskin Wii. Men ska man läsa av trenden för att nå kundgruppen casualgamers, som blir allt viktigare, så har de valt rätt strategi. Att satsa på en billig och enkel konsol vilket ökar tillgängligheten för en allt växande och betydelsefull målgrupp. Sen tycker jag det är intressant att de stora titlarna bland de sociala Playstation 2 spelen i huvudsak är musikspel. Förmodligen för att det är något alla kan relatera till, samt vilken förfest eller fest är en fest utan musik? :)

Målgruppen hardcore gamers är fortfarande en mycket viktig kundgrupp, då dessa lägger ner mycket pengar och tid på spel. Men gränsen mellan hardcore och causalgamers tror jag kommer att förskjutas, om inte vi utökar med fler målgruppsdefinitioner. Men jag tycker vi borde börja med en ordentlig definition av de befintliga grupperna som finns idag. Det blir min nästa funderare…

Intressant intervju

Skickade in två nya artiklar till Svenska Marknadsförbundet idag och jag hoppas de publicerar dom. Väntar fortfarande på mitt fysiska ex av tidningen som är på väg. Har även fått ett okey att länka min senaste artikel här, så ska bara lägga upp den på min sida först.

Läste en mycket intressant intervju föra veckan med David Perry som är en kille som inte verkar kunna sitta still eller ta de lugnt. En veteran som har många intressanta tankar kring hela industrin alltifrån publishers, user-generated content och in game advertising. Någon han tror väldigt starkt på vilket jag kan tycka är både intressant, men även förhålla mig lite kritisk till, är ett projekt han jobbar med, som syftar till att stärka spelutvecklarnas roll. Genom att försöka vända makten så den ligger i utvecklarnas händer så de inte är beroende av att springa och böja sig för utgivarna. Bland annat genom investerare. Jag kan hålla med om att utgivarnas roll kan tänkas förändras. En anledning kan vara ökade digitala distributionen av spel i stället för den klassiska butikförsäljningen. Han tror att investerare kan backa upp spelutvecklare. Vet inte om jag känner mig helt övertygad. Fördelen med utgivare är ju att de faktiskt kan och förstår hur industrin fungerar. Men det ska bli spännande att följa hans projekt, och ännu mer spännande, hans Top Secret project.

Snart dags för mig att börja söka nytt jobb snart, då min anställning går ut i oktober. Ska försöka söka mig till spelindustrin. Men det är lite knepigt att veta vilken avdelning man ska leta sig till eller ens vilken nivå. Utgivare eller utvecklare? Jag försöker ju ha ett kommersiellt tänk i det mesta jag gör, men samtidigt tycker jag det är viktigt att värna om det kreativa skapandet ,handlar ju om att hitta en balans. Samt hitta nya affärsmodeller för att dra ner utvecklingskostnaden utan att tappa kvalité eller upplevelse. En svår balansgång, och förutsättningarna är så olika beroende på vilket segment eller genre man inriktar sig på. Spelindustrin känns så rätt bara på nått sätt, känner det varje dag som går och desto mer jag läser in mig på det. Framförallt ser jag mig som en person som kan se det ur båda perspektiven, utgivare och utvecklare. Svår balans men tror inte på det omöjliga!