Dokumentärer om "Corporations", skrämmande!

I förgår och igår såg jag 2 dokumentärer som fått mig att fundera mer än mitt lilla huvud orkar med (ja, jag gillar verkligen att se dokumentärer). Den första, Wal-Mart: The high cost of low price, som är en anti-Walmart film som jag hörde om när jag såg Bullshit! om just Walmart. I Bullshit pratar de emot dokumentären och tycker att Walmart för med sig massor av bra saker när de öppnar nytt. Då dokumentären istället visar upp problemen som att de konkurrerar ut de mindre butikerna som finns, barnarbete och arbetarförhållanden. Jag kan förstå båda argumenten och jag försöker hålla mig så neutral i denna fråga, men det är riktigt svårt. När jag såg dokumentären och alla dessa människor som var arga och hatade Walmart, fick jag en liten känsla av att det inte bara är Walmart som felet ligger, utan i den amerikanska kulturen och sättet att tänka och vara. Men även att det spelar ingen roll att det just är Walmart, de hade hatat vilket företag som nu än gjort som de gör. För om inte Walmart varit där, så hade något annat stort företag gjort samma sak, och då skulle det varit dom som blivit hatade. I dokumentären pratade de med många som jobbat och som jobbar på Walmart, och de gnällde bland annat över hur dåligt betalt de hade, men samtidigt så verkade ju alla ha bilar och okey stora hus. Om de nu har det så dåligt betalt så kanske de ska fundera på att dra ner på deras kostnader och levnadsstandard. Tycker det känns som att i USA så ska man kunna ha så mycket saker automatiskt, stort hus, bil (minst 1) och stor familj, "The american dream". Och om nu folk tycker Walmart är så hemskt och gör så mycket dumt så får de väl sluta handla där. Men nej, folk är snåla och lata. Då tycker jag inte de ska komma och gnälla heller. Som sagt tycker felet ligger i den västerländska mentaliteten, (med västerländsk menar jag USA!). Men det gäller någ stora delar av världen med, framförallt det att säger man till en befolkning eller land att de borde sänka sin standard för att spara på jorden eller sin plånbok så är inte folk benägna att göra det.

Den andra dokumentären blev lite som en spin-off och djupare nergrottning i detta ämne. The Corporation, (en som film min polare Carina säger jag inte borde se för det är inte bra för mitt lilla huvud ;) ) handlar om storföretagen i världen, hur de uppstod och vad de går ut på. Namely one thing, Making Money. Vilket jag inte anser är något fel, men de måste göras på rätt sätt, och aldrig utöver männskliga värden. Det är svårt att sammanfatta alla känslor och tankar som uppkommer efter att ha sett den, så jag rekommenderar alla att se den. Den finns att se på Google Video om man letar där. Det jag tycker är mest sjukt är att företagens första och största uppgift är att tjäna pengar bara så att de som investerat, aktieägarna, får tillbaka sina pengar och tjänar pengar på det. Jag att samma tankar hade jag när jag läste Organisationsteori och Etik. Samtidigt är det svårt för att jag är rotad med ett kommersiellt tänk sen jag var liten, så det blir två sidor som krockar inom mig. Samt en känsla av matklöshet vilket inte är kul. Det värsta är att få en bättre bild av hur mycket i världen som styrs av stora företag, som bara har en sak i sikte.

Det enda som jag kan finna lite hopp i är att med internet idag och de nya möjligheterna som finns. Att vi konsumenter och smått folk skapars oss mer makt och kan påverka genom att koppla ihop oss och göra våran röst hörd. Håller på och läser en bok som heter ONE av Stefan Engeseth, som handlar om att bättre lyssna på sina kunder och skapa en relation till dem. Att kunder i dag har mer makt och möjligheten att kunna störta varumärken och företag om de vill. Jag tycker faktiskt detta är bra. Ska kunderna vara rädda för företagen eller ska företagen vara rädda för kunderna? Jag vet vad jag vill att svaret ska vara!

Enda som man blir lite orolig för är att företagen ska hitta sätt att kunna tyska konsumenter på nätet med. De måste förstå att de inte är gudar som kan göra vad som helst. Ett av det mer skrämmande exemplerna från dokumentären var detta:

Tankar: En idé för att utnyttja fildelning

Fick en spännande tanke idag när jag kom hem från gymmet. Igår gick första avsnittet av Upp Till Kamp på SVT. Och SVT bygger ju inte på reklam som t ex TV4 eller TV3. Utan det borde ju handlar mer om att så många som möjligt tittar på vad de visar. Om man missar att se det på SVT går det alltid alltid att kolla på deras webbsida, om det är deras egna produktion.

Men varför inte dra det ett steg längre? Om de vill att de ska ses av så många som möjligt borde de prova att lägga ut dem på fildelningssiterna t ex Pirate Bay. Där kan man se hur många som laddar ner det man lägger ut. Jag tycker man borde kunna räkna nerladdningar som antal gånger den har tittats på.

Det som blir problemet är om det vill släppa produktionen på DVD för att dra in mer pengar på det. Men jag tycker man borde göra ett försök med detta för att distributera produktionerna. Beror ju på vad det är för produktion och bolaget bakom. Att använda den nya distributionskanalen är något som borde fungera för reklamfilmer tycker jag. Beroende på budskapet. Grundtanken är ju bra i alla fall, att man kan använda tekniken för att låta mottagarna aktivt ladda ner ens budskap! Det görs iofs redan genom att det är så enkelt att visa filmen i webbläsaren genom t ex YouTube. Men tanken är spännande, med rätt reklamfilm skulle de nog gå hem!

Mobil filmade piratkopior

Jag vet inte om man ska skratta eller gråtta över detta, men i en artikel på Wired om att Hollywood har ett nytt medie att bekämpa i sitt korståg mot piratkopieringen av filmer, mobiltelefonen! Uppenbarligen har Hollywood börjat se mobiltelefoner med kamera och möjlgheten att filma som det nya hotet som folk som filmar inne i biograferna. Några personer har redan arresterats för att ha filmat med mobilen och lagt ut de på nätet.

"Fördelen" mot vanliga kameror är möjligheten att lättare dölja att man filmar, samt att alla (nästan) har en mobil. Men snälla, låt oss vara realistiska. Kvalitén måste ju tas med i ekvationen. Kvalitén som blir när man filmar med en mobil är inte att prata om jämfört med en vanliga kamera. Filmen The Simpson blev filmat och uppladdat på The Pirate Bay, och fick utstå mycket kritik av andra användare för den dåliga kvalitén. Men detta har hunnits hur länge som helst, även med vanliga kameror.

Detta har ju ändå fortsatt och idag finns det fortfarande CAM versioner att ladda ner av nya filmer. Jag skulle aldrig se en ny film i sån dålig kvalité, då väntar jag hellre på DVD. Men tycker det känns som att folk måste se en ny film, ibland även om det är dålig kvalité. Samtidigt som filmbranschen slåss om vilket format som ska ta över efter DVD och mycket energi läggs på högupplöst. Det känns lite paradoxt, då filmbranschen pushar för bättre kvalité av filmerna, samtidigt som så många människor ändå väljer att titta på filmer mycket sämre kvalité (ibland sämre än VHS). Folk vill se filmer så snabbt som de kan, en del föredrar att gå på bio (för mig är det så för att få hela upplevelsen) och andra föredrar att ladda ner illigala versioner i dåligt kvalité. Sen finns det nog en tredje grupp som helt enkelt inte bryr sig och väntar på DVD versionen i butik.

Jag tror att filmbolaget borde försöka tillgodo se alla olika behov! De som vill gå på bio, de som inte vill gå på bio (men ändå se filmen när den kommer). Istället för att lägga allt krut på högupplöst och nya format så försök att tillfredställa kunderna. Erbjud båda alternativen samtidigt, gör filmerna mer lätt tillgängliga istället för att låsa dem till bio formatet när de släpps. Tror inte det handlar om att folk inte vill betala, utan att de vill kunna välja hur de vill se filmerna. Som det nya formatkriget mellan Blue-Ray och HD-DVD, som islut ändan bara går ut över oss konsumenter. Farsan sa att filmbolagen gör detta för att kunna sälja fler filmer, men jag tror att de skadar mer än de säljer filmer. Och att börja anklaga mobiltelefoner och tro att det utgör ett hot mot filmbranschen är faktiskt bland det mest patetiska jag hört på länge.