Dokumentärer om "Corporations", skrämmande!

I förgår och igår såg jag 2 dokumentärer som fått mig att fundera mer än mitt lilla huvud orkar med (ja, jag gillar verkligen att se dokumentärer). Den första, Wal-Mart: The high cost of low price, som är en anti-Walmart film som jag hörde om när jag såg Bullshit! om just Walmart. I Bullshit pratar de emot dokumentären och tycker att Walmart för med sig massor av bra saker när de öppnar nytt. Då dokumentären istället visar upp problemen som att de konkurrerar ut de mindre butikerna som finns, barnarbete och arbetarförhållanden. Jag kan förstå båda argumenten och jag försöker hålla mig så neutral i denna fråga, men det är riktigt svårt. När jag såg dokumentären och alla dessa människor som var arga och hatade Walmart, fick jag en liten känsla av att det inte bara är Walmart som felet ligger, utan i den amerikanska kulturen och sättet att tänka och vara. Men även att det spelar ingen roll att det just är Walmart, de hade hatat vilket företag som nu än gjort som de gör. För om inte Walmart varit där, så hade något annat stort företag gjort samma sak, och då skulle det varit dom som blivit hatade. I dokumentären pratade de med många som jobbat och som jobbar på Walmart, och de gnällde bland annat över hur dåligt betalt de hade, men samtidigt så verkade ju alla ha bilar och okey stora hus. Om de nu har det så dåligt betalt så kanske de ska fundera på att dra ner på deras kostnader och levnadsstandard. Tycker det känns som att i USA så ska man kunna ha så mycket saker automatiskt, stort hus, bil (minst 1) och stor familj, "The american dream". Och om nu folk tycker Walmart är så hemskt och gör så mycket dumt så får de väl sluta handla där. Men nej, folk är snåla och lata. Då tycker jag inte de ska komma och gnälla heller. Som sagt tycker felet ligger i den västerländska mentaliteten, (med västerländsk menar jag USA!). Men det gäller någ stora delar av världen med, framförallt det att säger man till en befolkning eller land att de borde sänka sin standard för att spara på jorden eller sin plånbok så är inte folk benägna att göra det.

Den andra dokumentären blev lite som en spin-off och djupare nergrottning i detta ämne. The Corporation, (en som film min polare Carina säger jag inte borde se för det är inte bra för mitt lilla huvud ;) ) handlar om storföretagen i världen, hur de uppstod och vad de går ut på. Namely one thing, Making Money. Vilket jag inte anser är något fel, men de måste göras på rätt sätt, och aldrig utöver männskliga värden. Det är svårt att sammanfatta alla känslor och tankar som uppkommer efter att ha sett den, så jag rekommenderar alla att se den. Den finns att se på Google Video om man letar där. Det jag tycker är mest sjukt är att företagens första och största uppgift är att tjäna pengar bara så att de som investerat, aktieägarna, får tillbaka sina pengar och tjänar pengar på det. Jag att samma tankar hade jag när jag läste Organisationsteori och Etik. Samtidigt är det svårt för att jag är rotad med ett kommersiellt tänk sen jag var liten, så det blir två sidor som krockar inom mig. Samt en känsla av matklöshet vilket inte är kul. Det värsta är att få en bättre bild av hur mycket i världen som styrs av stora företag, som bara har en sak i sikte.

Det enda som jag kan finna lite hopp i är att med internet idag och de nya möjligheterna som finns. Att vi konsumenter och smått folk skapars oss mer makt och kan påverka genom att koppla ihop oss och göra våran röst hörd. Håller på och läser en bok som heter ONE av Stefan Engeseth, som handlar om att bättre lyssna på sina kunder och skapa en relation till dem. Att kunder i dag har mer makt och möjligheten att kunna störta varumärken och företag om de vill. Jag tycker faktiskt detta är bra. Ska kunderna vara rädda för företagen eller ska företagen vara rädda för kunderna? Jag vet vad jag vill att svaret ska vara!

Enda som man blir lite orolig för är att företagen ska hitta sätt att kunna tyska konsumenter på nätet med. De måste förstå att de inte är gudar som kan göra vad som helst. Ett av det mer skrämmande exemplerna från dokumentären var detta: