tisdag 7 augusti 2007

Spelvåld och lagar

Ett lagförslag i California, USA har slopats och kommer nu inte gälla längre. Återigen är politikerna på jakt efter spelindustrin och pekar ut våldet som något ont, som kommer rubba samhället. Hur ofta har man inte hört detta förut? Jag tycker det är bra att politikerna inte får gå in och förbjuda spel beroende på innehållet. Det arbetas redan hårt inom spelindustrin med märkningar efter innehållet, och vilka de får säljas till. Ett spel som fått mycket headlines för sitt våld på senaste tiden är Manhunt 2, som anklagas för extremt våld. Enligt de källor jag har hört, mest podcastar och bloggar, är det inte många som är intresserade av att spela spelet, men jag kan hålla med dem att de har fått för mycket uppmärksamhet. Och verkligen lyfts fram som ett extremt exempel på våld i dagens spel.
Blev riktigt mörkrädd när jag såg trailern för denna dokumentär:

Jag vill inte se den för att den verkar bra, utan bara för att höra vad deras argument är. Känns verkligen trist att ett medie som spel som har all potential för utveckling och lärande, ofta bara vinklas utifrån våldet! Spel är så otroligt mycket mer.

Känns som att spel har blivit vår tids syndabock för allt våld, istället för filmen eller musiken. Argumentet är ofta det interaktiva i spelen, att det är spelaren själv som har kontrollen över våldet, och gör ett aktivt val. Men det är ju trenden idag om man tittar sig omkring. Vi är inte lika passiva som vi var tidigare, utan vill vara med delaktiga i vad som händer omkring oss. Ta bara de fenomenet kring internet med communities, bloggar, podcast och allt användar genererat innehåll. Kanske lite långsökt att dra en parallell med detta, men jag tror att det handlar om en samhällsförändrig, speciellt kring att vi blir mer kritiska och aktiva (aktiva i att delta eller att göra själv). Spelindustrin ökar ständigt och fler människor spelar, de borde vara bevis nog för att det finns något hos spel som folk gillar. Det kan vara sättet att berätta en berättelse, leva sig in i spelet och känna sig som en superhjälte eller bara de faktum att man kan koppla bort verkligheten för en stund. Och som med allt kommer det finnas människor som inte kan hantera detta, men desamma gäller för droger, alkohol, sex och pengar. Sen tycker jag man även får se på vad marknaden säger. Visst utvecklat det många spel som innehåller våld i olika former, men är inte det många såna spel som säljer bra? Nödvändigvis inte p g a våldet. Men det e väl klassiskt, att finns det en efterfrågan så satsar man och utvecklar för att mätta den? Detta gäller ju det mesta.

Det som glöms bort är vilka egenskaper de som spelar utvecklar som kommer vara nödvändiga för en framtida karriär eller samhällsmedborgare. Detta diskuteras och exemplifieras i boken Got Game, som jag rekommenderar. När jag läste den så fick jag, som long time player, många "aha"-upplevelser och tankar kring vad jag faktiskt gör när jag spelar. Vet att redan när jag var liten och precis hade fått Nintendo, så blev morfar min helt lamslagen när han såg mig sitta och spela. Han var så facinerad av hur jag kunde titta på skärmen och spela utan att behöva titta på kontrollen, och pratade väl om spel därefter. Det är väl bättre att se det positiva i något än det negativa?

Inga kommentarer: